Peking - Beijing

Folk

Folk

Beijing har en befolkning på ca 17 miljoner invånare av vilka drygt 2 miljoner bor i de centrala delarna, några miljoner bor i stadens förorter och drygt 5 miljoner på mer avlägsna orter som dock tillhör huvudstaden.
Idag bor det också flera miljoner "gästarbetare" i Beijing. Det vill säga människor som är mantalsskrivna (har sin Hukou) någon annanstans men kommit till staden för att arbeta. Vissa av dessa har kommit för att (förhoppningsvis kunna) stanna, medan andra blott är där tillfälligt och i syfte att tjäna pengar.
De som inte har sin Hukou (ca 5 miljoner) i staden har inte riktigt samma rättigheter vad gäller till exempel skolgång som andra invånare i staden.

Ibland säger man att Peking är den politiska medan Shanghai är den ekonomiska maktens centrum. Det är lite flyhänt, men kanske ligger det viss sanning i det.
Men Beijing är också turismens huvudstad i Kina. Varje dag befinner sig i snitt 3,5 miljoner utomstående i staden och där finns ca 5 000 hotell.

Vädret

Vädret

Staden har fyra årstider och är enligt de flesta angenämast under vår och höst. Under våren drabbas man av sandiga vindar som målar staden gul.
Peking har kalla, torra vintrar och varma somrar. Den mesta nederbörden kommer i Juli och Augusti. Bästa perioden för ett besök om man föredrar mildare tempreaturer och klar himmel är i Maj, September och Oktober.

Språk

Språk

I Peking talas vad vi kallar standardkinesiska eller mandarin (Putonghua), det språk som alla kineser lär sig i skolan. Även om staden inte har en egen dialekt så finns det dock dialektala inslag i form av enskilda ord, uttryck och uttal. Människor uppväxta i Peking har ibland ett uttal av mandarin som är lite svårt att förstå av människor från framförallt södra Kina. Pekingaccent är nasal och ger i sina värsta sorter ett närmast viskande uttal.

Historia

 Kort historia

Peking har en lång historia. Det var där - eller några mil därifrån iallafall - som Pekingmänniskan  (Homo erectus pekinensis) härbärgerade för sisådär 500,000 år sedan. Själva staden räknar dock lite kortare i livslängd, ca 3 000 år.

Peking blev första gången rikets huvudstad under Yuan-dynastin (1271-1368). Man förlorade epitet tidvid, bland annat till Nanjing (Södra huvudstaden). Beijing tjänade dock huvudstad under hela den sista dynastin: Qing (1644-1912), statusen åter till Nanjing under några år av republiken, men återfick det efter revolutionen.

Beijing har också gått under namnen Beiping (Den norra freden) och Dadu (Stora huvudstaden)

Många av de berömda sevärdheterna byggdes i början av 1400-talet.

Den gamla stadsmuren har tyvärr nästan fullständigts rivits under det senaste seklet.

Struktur

Struktur

Beijings centrala delar har en koncentrisk och kvadratisk struktur. I dess mitt ligger Den förbjudna staden, och runt denna mittpunkt sluter sig ett antal så kallade ringvägar. Först kommer den andra ringvägen (det saknas faktiskt en första), sedan den tredje, och så vidare till den sjätte (en sjunde finns planerad).
Detta ger en viss vägledning för den resenär som är obekant med staden. Men det är stora områden mellan de olika ringvägarna. Peking är också ett myller av vägar, gränder och parker som inte låter sig begränsas av ringvägarnas struktur, vilka förresten egentligen inte är särskilt ringformade, utan snarare rektangulära.

Kommunikationer

Kommunikationer

Beijing har en flygpplats: Beijing Capital International Airport. Den ligger 2 mil från centrum och det tar ungefär 25 minuter att ta sig dit med taxi, beroende lite på vart man skall och om det är bilköer förstås.
Flygplatsen har byggts om inför OS 2008 och är nu världens största.

Beijings centralstation ligger mitt i stan, vid JianGuoMen mitt emot Beijing International Hotel på Chang An-avenyn ("Den långa fredens aveny", Chang An var även namnet på Xian förr) . Inrikes avgångar sker på andra våningen, utrikes på första. På andra våningen finns också restaurang, biograf och läsrum.
Peking har ytterligare en stor tågstation, den västra för tåg som kör västerut eller mot syd. Det finns flera andra tågstationer, men dessa är de största.

 Beijing har ett ganska väl utbyggt tunnelbanenät med en ringlinje och flera sträckor som korsar denna Tågen och stationerna är dock inte lika nybyggda och bekväma som i Shanghai.
Karta över Pekings tunnelbanenät.

Karta

Karta över Beijing med sevärdheter utsatta.
Klicka med vänsterknappen och dra för att flytta kartan.
Klicka på markören för att se namnet. Zooma med - och +

Visa större karta

Himmelska fridens torg

Eller Torget vid den himmelska fridens port (天安门广场) som det heter i direktöversättning, är en enorm nästan tom yta (44 hektar, 880 X 500), stor nog att rymma en halv miljon människor. Det är mycket i 1900-talets politiska historia som är förknippat med detta torg och ingenstans är man så nära det politiska hjärtat i landet som på himmelska fridens torg.
Det var på porten till Förbjudna staden, blickande ut över massorna som salmats på torget nedan honom, som Mao Zedong 1 Oktober 1949 kungjorde bildandet av Folkrepubliken Kina, och yttrade orden: Det kinesiska folket har härmed rest sig. Hans porträtt hänger där ännu.

Mitt på torget står ett monument till minne av "folket hjältar". Bakom monumentet finns Maos maosuleum. I andra änden hänger den berömda tavlan av honom, på själva porten till förbjudna staden). Rakt framför porten går den trafikerade Chang An-avenyn.

På torgets västra sida står Folkets stora hall (人民大会堂). Denna stora byggnad stod klar i Augusti 1959. Själva hallen täcker 171,800 kvm. Dess konferenshall kan ta emot 10 000 individer och bankettsalen 5 000. Här samlas Nationella Folkkongressen.

I öst ligger Museet för kinesisk historia och Museet för den kinesiska revolutionens historia.

I väst är ju torget mest känt för att ha varit skådeplatsen för händelserna i maj och juni 1989, Det året ville skulle studenterna fira 10-års minnet av demokrativäggen 1979 och samtidigt dog den i mångas ögon väldigt populära före detta partisekreteraren Hu Yaobang.
Sorgemanifestationerna satte igång en lavin av protester där arbetare anslöt sig till studenterna och sedermera anslöt sig  även journalister till demonstranterna.
Kritik riktades främst mot svågerpolitik och korruption. Det framfördes krav på att partiet skulle omvärdera Hu Yaobang, att inte kalla studenterna för kontrarevolutionärer och demonstrationerna för upplopp. Rörelsen var patriotisk menade demonstranterna.
En annan populär ledare, Zhao Ziyang, sade till studenterna att rörelsen var patriotisk men bad samtidigt studenterna  att gå hem. Undantagstillstånd infördes av ”de gamlas gäng” där Deng Xiaopeng hade vetorätt i alla viktiga beslut i partiledningen.
Torget skulle rensas, och den 4 e juni rullade stridsvagnarna in. Många håller dock den före detta talmannen i folkkongressen, Li Peng,  som ansvarig för händelsen.

Torget är en historisk plats också av andra orsaker. 1919, under den så kallade 4:e majrörelsen demonstrerade studenter och andra mot utlänningarnas makt över Kina (som då till vissa delar var ockuperat). 1 oktober 1949 stod massorna på torget när Mao  utropade grundandet av republiken "Nya Kina" (han stod ovanpå porten). 1966 samlades massorna på nytt. Nu välkomnade man den stora kulturella revolutionen.

 1976 samlades folk på torget för att hedra Zhou Enlais (en av kommunistpartiets toppar och minister under många år) död.

Förbjudna staden

Tillsammans med den långa muren är detta den andra sevärdhet som man absolut inte får missa när man kommer till Peking. Båda är överväldigande till arktektur och historia.  I Den förbjudna staden (故宫) kan man föreställa sig kejsaren och hans gemak springa uppför trapporna lika väl som man kan tänka sig mongolerna komma ridande för att tränga igenom muren som skulle skydda kejsardömet. Här slår historiens vingslag högt. Palatset ligger mitt i huvudstaden och det säljs såväl mat som dryck innanför de stora palatsmurarna.

GuGong (故宫) som staden kallas på kinesiska var färdigbyggd år 1422 och tjänade som huvudsäte för den kejserliga makten under Ming- och Qingdynastierna. Under kejsartiden var det också endast kejsarfamiljen och dess direkta undersåtar som hade tillträde till staden. Allt som allt har 24 kejsare härbärgerat här och den sista kejsaren, Pu Yi, lämnade palatset 1924.

Denna stad i miniatyr och enorma palats breder ut sig över 720 000 m2. Den väldiga rektangeln är 960 meter lång och 750 meter bred. Om du vill se ”allt” här får du således ta en lång semester. Här finns många gemak och salar att titta in i – hela 9, 999 rum i 800 olika byggnader av varierande storlek. Man tvistar förvisso om det verkligen är så många rum, det beror kanske på hur man räknar, men faktum är att det inte har 10 000 rum, eftersom detta antal är förbehållet himmelen.

Här finns också massor av gamla skålar, vaser, stolar, målningar, tavlor och fantastisk arkitektur. Det enorma palatset är som ett enda stort museum (många inventarier finns dock i ett museum på Taiwan).

Runt staden löper en hög mur som har fyra stora portar, en i varje väderstreck. Och i vardera hörnet av den jättelika rektangeln finns ett vakttorn. Själva innandömet är uppdelat i en yttre och en inre gård.

Palatsets huvudsakliga port kallas Den himmelska fridens port och framför den ligger såklart Den himmelska fridens torg.

Muren

Ett besök vid kinesiska muren är ett måste för den som kommer till Beijing. En fantastisk upplevelse att få vandra på detta enorma byggnadsverk och historiska monument. Muren finns inte inne i stadens centrum utan det finns platser utanför där den går att beskåda, dessa tre är särskilt sevärda och förstås ämnade åt turiste:
- Simatai
- Badaling
- Mutianyu
- Jinshanling

Att ta sig till muren är, som ligger utanför Beijing, kan ta en stund och vara lite besvärligt om man inte har guide eller turistbuss att åka med. Det kan vara väl spenderade taxi-pengar.
Läs vår separata artikel om kinesiska muren. 

Himmelens tempel

TianTan (天坛), Himmelens tempel, byggdes 1420 under Mingdynastin. Det tog ca 14 år att bygga. Ursprungligen var det en plats för att be till himmelen (obs! - ej i vår kristna bemärkelse) för bland annat goda skördar.

Två gånger om året genomförde kejsarna under Ming- och Qingdynastierna här processioner som bland annat inbegrep tvättning och omklädning. Om inte processionerna utfördes med perfektion ansåga detta vara dåliga omen (vilket skulle betyda dåliga skördar för nationen).
Templet sträcker sig över 2, 7 miljoner m2 och är således 4 gånger så stort som den förbjudna staden. Men detta är heller ingen stad utan snarare en enorm park med ett antal historiskt viktiga byggnader i.

Den ena av dessa byggnader är Bönehallen för god skörd. Den är cirkelformad, 38 meter hög och helt i trä. Den har fyra centrala pelare som representerar de 4 årstiderna, 12 inre pelare som symboliserar  årets 12 månader och tolv yttre som representerar de 12 timmarna enligt den traditionella kinesiska tideräkningen.

Ekomuren är en cikulär stenmur i vilket något som sägs vid en plats också kan höras mycket tydligt vid en annan. Dess radie är 32,5 meter.
Området omgärdeas av en rektangulär mur med en port för varje väderstreck. Byggnaderna i tempeområdet har runda, blåa tak, vilket symboliserar himmelen. Tempelområdet har samma form som det kinesiska tecknet för ingång, Kou (口). Två murar, 6,416 respektive 3,292 meter långa, skiljer det i en yttre och en inre gård. Den södra muren är rektangulär och står för jorden. Den norra är halvcirculär och symboliserar jorden.

Sommarpalatsen

Yiheyuan (颐和园, i direkt översättning: Palatset för ro och vila) eller Sommarpalatset som vi kallar det, är också en av höjdpunkterna för Peking-turisten.  Det är en stor och imposant park med 800 år på nacken, dit kejsaren och brukade åka under de heta sommarmånaderna.
Palatset brändes ned av utländska invaderare 1860, men återuppbyggdes 1888 på initiativ av änkekejsarinnan Cixi, till en enorm kostnad. Platsen var egentligen öronmärkt för den kinesiska flottan. Men Cixi förskingrade pengarna och byggde detta gigantiska förlustelseområde istället.

I parken finns den berömda Kunming-sjön var den kinesiska flottan egentligen skulle träna. Här finns bland annat Cixis privata opera i tre våningar, världens längsta palats-korridor som är hela 727 meter lång (Cixi fick ju inte bli våt när hon gick emellan palatsen) och Kinas första bil.

När Cixi skulle till sitt sommarpalats fick vägen renoveras och hon hade 10 000 vakter och tusentals tjänare med sig, inkluderat ett hundratal kockar. Cixi hade över hundra rätter på sitt bord varje kväll och därför är också Qing-dynastin än idag känd för sin matlagningskonst. Enligt en historisk anekdot spenderade änkekejsarinnan lika mycket pengar på en måltid som en kinesisk bonde behövde för ett halvår. När Qing dynastin föll blev kockarna arbetslösa och öppnade eget.

I sommarpalatset kan man även beskåda Kullen för lång levnad. Ett av de mer säregna inlagen är dock den stora marmorbåten som ligger fast förankrad i Kunming sjön. Den rena bankettens båt som den även kallas känns som ett bittert arv från den flotta som Cixi underlät att modernisera. Konsekvenserna blev förlusten av Korea och Taiwan till Japan 1895, då den kinesiska flottan sköts i spillror av japanerna.

Inne på sommarpaltsets område har man också chansen att se de igenmurade delarna av kejsare Guangxous bostad. Änkekejsarinnan påstås ha låst in sin brorson där, då han satte sig upp mot de konservativa krafterna inom hovet under de 100 dagarnas reformer 1898.

Passa på att ta en tur med drakbåten över sjön, utsikten över sommarpalatset en vacker dag är vidunderlig.

Palatset - som finns med på UNESCOS världsarvslista - ligger i utkanten av Peking, men är väl värd en resa (taxi rekommenderas). Gillar man parkliv kan man lätt spendera en hel dag i området. 

Gamla sommarpalatset

 Eller Ruinerna av Yuanmingyuan som det också kallas (kineserna föredrar dock: Fullkomliga renhetens trädgård. Ty ruiner är allt som kvarstår av det palats som började byggas 1709, byggdes på i 150 år - under 5 kejsare - och sedan brändes ner av engelska och franska trupper 1860 och ännu en gång förstördes av imperialistiska europeer år 1900. Nu ligger ruinerna där som en påmminnelse om detta (bilder).

Doftande kullarna

De doftande kullarna ligger 2 mil från Pekings centrum. Ursprunget är att ett tempel byggdes på platsen år 1186, som senare följdes av pagoder och paviljonger. Parken förstördes under 1800-talet och byggnaderna kunde aldrig riktigt restaureras. Idag ligger här en enorm tätbevuxen och kullig park som är en grann syn särskilt om hösten. En bra utflyktsplats för den som tröttnar på storstadens gastor. Här finns också många historiska reliker, såsom pagoder, tempel och paviljonger.

Minggravarna

Om man tar sig till kinesiska muren vid Badaling kan man också passa på att stanna till vid de så kallade Minggravarna.
Här ligger flera kejsare begravda, bland dem den berömda Yongle (den förste att bosätta sig i Förbjudna staden). Här finns bland annat en offerhall, där man också offrade människor.
Men mest berömda är Minggravarna för stenfigurer som vaktar utmed Den heliga vägen som leder till dem.

Konsert & teater

Pekings konserthus ligger vid västra Changan Bd. Efter revolutionen 1949 renoverades denna byggnad, för att under kulturrevolutionen nästan helt förstöras, och åter renoveras under 80-talet. Här finns 1 100 sittplatser och man kan hålla en 100-manna orkester på dess scen.

Mer arkitektoniskt imposant är dock den nya Nationalteatern som också ligger i stadens kärna.

Här finns fler bilder av verket på arkitektens egna hemsida.

Sport

Inför OS i Beijng har man byggt mycket i staden, bland annat en jättelik park, samt dessa två stadior. Se kartan ovan för läge.

Fågelnästet                                                                 Vattenkuben

Beijing Zoo

90 hektar stort. Här kan du se pandor, elefanter, tigrar, giraffer och mycket annat. Ca 7 000 djur av 600 arter.
Beläget väst om mässan. Fin websida har de också (på kinesiska)

Museum

Det finns över 100 museum i Peking. Bland dem:

* Kulturpalatset för etniska minoriteter. 18 utställningshallar i 13 våningar med information om alla de nuvaranda 55 minoritetsfolken i Kina, samt sådana som inte längre finns.

* Huvudstadens museum. Allt om Beijing på 7 våningar och 60,000 Kvm.

* Museum för kinesiska folkets revolution (militärhistoria i två delar: före och efter Opiumkrigen)

* Naturhistoriska museet

Wangfujing

Liksom i så många andra städer finns det även i Beijing en central shoppinggata. Den heter WangFuJing (王府井)， är 700 år gammal, 810 meter lång och ligger inte långt från Förbjudna staden. Här finns flera stora gallerier med mat, dryck, kläder och prylar från olika delar av världen. De skiljer sig faktiskt inte så mycket från en galleria i vilken storstad som helst, förutom att det finns fler kinesiska märken, produkter och specialiteter. Priserna är heller inget lockmedel.

Förutom gallerierna finns där förstås en och annan turistbutik, eller vad man nu skall kalla affärer med "kinesiska prylar". Till exempel kläder, jade, te, gamla Mao-statyetter och batik från Tibet. Men de kan såklart också vara värda ett besök. Det finns också en del roliga specialbutiker, såsom den som säljer pinnar. Ät-pinnar vill säga. Och en berömd urmakare.

Om du bli hungrig när du shoppar skall du passa på att äta Peking-anka på den berömda Quanjude .

Det finns också två stora bokhandlare på WangFuJing med ett bra urval av läroböcker för studier i kinesiska och böcker på engelska: Xinhua och Beijing Foreign Languages Bookstore.

För troende och andra med intresse finns också en katolsk kyrka från 1905 på detta shoppingstråk. I övrigt är det om sevärdheter.

Det finns också en tunnelbanestation på gatan (linje 1, södra änden). 

Xidan

Xidan (西单)är ett stort shoppingområde i västra delen av stadensom frekventeras av riktiga Peking-bor. Du kan åka tunnelbana dit (linje 1 till Xidan)

Här kan hitta alltifrån traditionella kinesiska prylar till elektronik, kläder, böcker o s v. Passa på att köpa lite prisvärda DVD! Här finns också en matmarknad, sportfacilititeter och hotell. Allt om allt omfattar det 8 stora marknader, varuhus medräknade. Här finns allt du kan tänkas behöva, dyrt som (kanske i synnerhet) billigt. Blir du hungrig när du shopppar är det bara att dyka in i någon av de många restaurangerna.

Marknader

Antik- och kulturmarknaden, eller som den heter på kinesiska: Liulichangwenhuajie, 琉璃厂文化街är en 750 meter lång gata med sisådär 900 år på nacken. Här kan du köpa antikviteter eller repliker av klassiska kinesiska don, däribland stämplar, målningar, kläder, jade och propagandaaffischer. Men akta dig för att köpa något du tror är antikt. Och pruta som du aldrig bara prutat förr. Detta är ett turistkvarter, men det kan vara mycket att se och shoppa ändå.
Gatan är belägen söder om HePingMen (和平门)

Den nya silkesmarknaden (Xiushui Dongjie, 秀水东街) ligger sedan januari 2005 brevid den tidigare marknaden, i en byggnad som är 28 000 m2 och har ca 1 500 ställ. Här säljs inte endast silke.
Även om "upprensning" skett bör du vara noga med kvaliteteten. Och glöm inte pruta!

Är du ute efter billiga saker som egentligen borde och man inte vet om de är äkta eller av vilken kvalitet? Samt passa på att  köpa lite kinesiska souvenirer, målningar, smycken, klockor etc när du ändå är igång?
Ja då kan du bege dig till den så kallade Pärlmarknaden eller Hongqiao-marknaden (虹桥市场)som den också kallas. Ett annat alternaiv är 三里屯路 朝阳区

Elektronik köper man med fördel i någon av gallerierna i distriktet Zhongguancun, 中关村 (t.e.x denna: 鼎好电子商城)